Järn
Om järn som metalliskt grundämne
Det latinska ordet för järn är ferrum. Den kemiska förkortningen för detta grundämne är Fe och dess nummer i det periodiska systemet är 26. Vi talar alltså om ett metalliskt grundämne som har ett stort antal användningsområden. Genom alla tider har det använts för tillverkning av allt från fredliga verktyg till krigiska vapen. I våra dagar brukar järn vanligtvis ingå som en viktig beståndsdel i förädlingsprocessen när man tillverkar stål.Järn är det fjärde vanligaste grundämnet. Det förekommer dock mer sällan i ren form, men desto oftare i föreningar med exempelvis syre såsom hematit och magnetit. Jordklotets kärna består till största delen av en legering av järn och nickel.
Under Sveriges långa och stolta historia är det framförallt den metallrika berggrunden i Bergslagen och Norrbotten som har varit och fortfarande är de viktigaste källorna där man kan finna järn. I Bergslagen har man under mycket lång tid brutit järnmalm i tusentals gruvor, de flesta av dem var dock relativt små, men alla dessa är numera nedlagda. Den största järngruvan i Bergslagen var gruvan i Grängesberg där brytningen pågick mer eller mindre oavbrutet från det tidiga 1500-talet fram till 1989. I Norrbotten pågår en storskalig brytning av järnmalm i gruvorna i Kirunavaara och Malmberget. Kirunagruvan räknas av expertisen på området gruvbrytning som världens största och allra mest moderna underjordiska gruva. Dess betydelse är faktiskt så pass stor för hela regionen att gruvbolaget LKAB i samförstånd med Kiruna kommun håller på att planera för en flytt av vissa bostadsområden i Kiruna för att man ska kunna fortsätta den underjordiska gruvdriften i Kirunavaara.
När det gäller järnets biologiska betydelse så kan man konstatera att det är lika skadligt med för lite som för mycket järn i kroppen. Brist på järn kan resultera i trötthet, andfåddhet och hjärtklappning medan en överdosering av järn i sin förlängning leder till förgiftning. Järn är en tungmetall som lagras i kroppens fettceller.